Faluns historia

Falun är en gammal stad i norra Sverige som vuxit upp runt en koppargruva, Falu koppargruva. Stadens ekonomi har genom åren nästan varit helt beroende av kopparn och gruvarbetet började här redan på 1000-talet. Dock utvanns kopparmalm här redan på 700-talet.

Falun är en gammal stad i norra Sverige som vuxit upp runt en koppargruva, Falu koppargruva. Stadens ekonomi har genom åren nästan varit helt beroende av kopparn och gruvarbetet började här redan på 1000-talet. Dock utvanns kopparmalm här redan på 700-talet.



Dock har man inte hittat rester från bosättningar på platsen kring gruvan så tidigt i historian. När Falun först började växa fram tillhörde det Torsångs socken och Falun var alltså ingen egen stad. Under sent 1400-tal fördes Mariakyrkan upp, kyrkan som idag kallas Kopparbergs kyrka. Och med en egen kyrka började orten forma sig allt mer. Under den här tiden tros Falun varit en plats för många marknader och en del handel, men eftersom gruvan hade en egen jurisdiktion så sågs inte behovet av en stad med stadsprivilegier som särskilt stort.



Senare, under 1500- och 1600-talen blev Falun och gruvan en stor anledning till Sveriges utveckling som stormakt i Europa. Kopparutvinningen var viktig och frågan om behovet av en stad i området lyftes på nytt. 1608, den 7 januari, utfärdade också Karl IX stadsbrev för staden Falun. Ingen riktigt stad växte dock fram, även om ett rådhus byggdes. Makthavarna utfärdade nya privilegier år 1624 men inte heller dessa fick fart på staden. Det var först efter det tredje brevet, år 1641, som Falun verkligen inrättades, även om rådmän och borgmästare utsetts redan 1624.



Staden blev snabbt en av landets största. Att Falun inte blivit stad tidigare berodde främst på de bergsbrukande bönderna, bergsmännen, som motsatte sig stadsbildandet.



Under 1600-talets mitt var Falun den näst största staden i Sverige efter Stockholm med nuvarande landsgränser. Över 6 000 invånare bodde i staden. Staden blev dock senare förbisprunget av grannstaden Borlänge. Falun är trots det residensstad i sitt län, vilket är ovanligt för städer som inte är de största i sitt län.



Gruvans blomstringstids slut kom i slutet av 1600-talet. Nedgången i kopparutvinningen började och 1687 skedde ett stort ras. I raset bildades Stora stöten, ett enormt hål i gruvan. Man hade antagligen brutit för intensivt i gruvan vilket ledde till raset. Hålet har en omkrets på 1,5 kilometer och går nästan 100 meter ner i marken.



Efter nedgången fortsatte dock gruvan vara aktiv i ytterligare drygt 300 år. År 1992 slutade gruvdriften och sedan dess har gruvan varit en del av världsarvet och en turistmagnet.



Under två svåra bränder i staden under sommaren 1761 brann stora delar av staden ned och många av invånarna blev bostadslösa. Staden byggdes upp men 1842 slog en förödande brand till igen. Stora delar av de nordöstra delarna av staden brann ned i branden. Sedan dess har dock Falun klarat sig utan större stadsbränder.



Under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal började stadens befolkning minska successivt. Det var först när järnvägen nådde staden år 1859 som trenden vände. När järnvägen ett par decennier senare även drogs till Göteborg innebar det ny energi till stadens industri. Samtidigt utvecklades även Falun till en skol- och administrationsstad.



I mitten av 1900-talet ansågs Faluns stadskärna vara väldigt sliten och att man behövda renovera bygden ordentligt. I runt 20 år skedde en successiv förnyelse där en byggnad åt gången moderniserades eller byggdes om. Från sent 60-tal började man istället riva hela kvarter av gamla trähus och satte ut nya byggnader. Tyvärr skedde det utan någon vidare hänsyn till stadens historia och kultur. Den nya bebyggelsen såg ut som vilka 60-talshus som helst och passade kanske inte riktigt in i Falun.



Sent på 70-talet insåg man dock att man kanske gjort lite fel och började försöka rätta till det. Arbetet pågår fortfarande till viss del.



Under 90-talet jobbade Falun intensivt med att få gruvan och gruvlandskapet listat som världsarv på UNESCOs lista, och 2001 kom det med.